091010
Länge sen jag skrev, igen...
Men hinner knappt längre, det är mycket att fixa med.
I går blev vår prinsessa 14 månader.
Jag vet inte riktigt vart tiden har taigt vägen.
Har gått galet fort, och det har hänt väldigt väldigt mycket under dessa månader.
I går va de en lite konstig dag, eller de är det alltid när hon bli en månad äldre.
Jag tänker tillbaka.
Vid den här tiden för 14 månader sen va Elvira ungefär ett halvt dygn.
Och jag hade då inte sett vårt nyfödda barn.
Jag låg på intensiven, och Elvira på Neonatalen.
Tänk att man missade hela den häftiga upplevelsen med att föda barn.
Allt togs ifrån mig på bara en minut.
Ett par minuter efter hon va född va jag fortfarande nersövd, Elvira på neo och Linus väntade på besked, att få veta om allt gick bra, om vi klarat oss...
Min familj va inringda från sjukhuset och va på väg in!
Täner inte dra hela historien igen men tycker den nionde varje månad är väldigt lustig, 080809 är en dag jag ALDRIG kommer att komma i håg.
Att inte få höra Elvira skrika när hon föds, och att känna glädjetårarna komma för att vi fått världens finaste tjej.
Hela dom sju första dagarna på sjukhuset är väldigt suddiga, vet de saker Linus berättat, men inte mycket mer.
Allt är som en enda dimma.
Kommer inte ens ihåg hur Elvira lät första gången hon skrek.
Första tiden hemma va me väldigt lustig, hade nog inte riktigt förstått hur allt gått till.
Och det har jag nog inte ens i dag.
Vet inte om jag någonsin kommer göra de!
Men i dag är vi fruktansvärt lyckliga, varje gång jag ser Elvira värmer de i hjärtat.
Hon och Linus är det bästa jag har, och det bästa jag någonsin haft.
Jag vill aldrig vara med om de som hände 080809 en gång till.
Eller jo att få barn såklart, men Aldrig på de viset!
Men hinner knappt längre, det är mycket att fixa med.
I går blev vår prinsessa 14 månader.
Jag vet inte riktigt vart tiden har taigt vägen.
Har gått galet fort, och det har hänt väldigt väldigt mycket under dessa månader.
I går va de en lite konstig dag, eller de är det alltid när hon bli en månad äldre.
Jag tänker tillbaka.
Vid den här tiden för 14 månader sen va Elvira ungefär ett halvt dygn.
Och jag hade då inte sett vårt nyfödda barn.
Jag låg på intensiven, och Elvira på Neonatalen.
Tänk att man missade hela den häftiga upplevelsen med att föda barn.
Allt togs ifrån mig på bara en minut.
Ett par minuter efter hon va född va jag fortfarande nersövd, Elvira på neo och Linus väntade på besked, att få veta om allt gick bra, om vi klarat oss...
Min familj va inringda från sjukhuset och va på väg in!
Täner inte dra hela historien igen men tycker den nionde varje månad är väldigt lustig, 080809 är en dag jag ALDRIG kommer att komma i håg.
Att inte få höra Elvira skrika när hon föds, och att känna glädjetårarna komma för att vi fått världens finaste tjej.
Hela dom sju första dagarna på sjukhuset är väldigt suddiga, vet de saker Linus berättat, men inte mycket mer.
Allt är som en enda dimma.
Kommer inte ens ihåg hur Elvira lät första gången hon skrek.
Första tiden hemma va me väldigt lustig, hade nog inte riktigt förstått hur allt gått till.
Och det har jag nog inte ens i dag.
Vet inte om jag någonsin kommer göra de!
Men i dag är vi fruktansvärt lyckliga, varje gång jag ser Elvira värmer de i hjärtat.
Hon och Linus är det bästa jag har, och det bästa jag någonsin haft.
Jag vill aldrig vara med om de som hände 080809 en gång till.
Eller jo att få barn såklart, men Aldrig på de viset!
Kommentarer
Postat av: Janina
vet hur det känns. KRAM
Postat av: Janina
vet hur det känns. KRAM
Postat av: Anita
Hej Anna! Läste om din förlossning på familjeliv. Så hemskt att du inte fick ta del av dessa minnen då hon föddes. Kan inte ens föreställa mig den känsla....som inte fick sin plats...
Jag kan inte skryta om någon "toppförlossning" själv. Men det går inte att jämföra med det som hänt dig.
Önskar er alla lycka och tycker att ni har en superfin dotter!!
//Kram från Anita
Trackback
