091027

Har varit och lämnat snäckan på dagis, de gick jättebra i dag *pustar ut*
Skönt för henne att de äntligen går bättre.

Nu vet jag när operationen blir av, den 11 november.
Ska bli väldigt skönt att få det gjort, även om jag är sjukt rädd inför vad som ska ske.
Men jag vet att jag  kommer må bättre bara jag får det gjort.
Har min mamma som ska va med mig där hela tiden.
Ska nämligen ligga på intensiven natten efter operation, och jag ahr legat där x antal gånger innan pga min diabetes, och jag kan lugnt säga att det är inte någon höjdare att ligga där med alla slangar och sladdar kopplade till en.
Så det känns sjukt skönt att hon ställer upp och är med.

Fick en kommentar på bloggen innan av
http://www.anitalarsson.net/, jag blev så glad.
Det värmer att höra såna saker, det gällde förlossningen.
Att i stället för att få höra nåogn som ska jämföra för att vara värre, så skrev hon

Hej Anna! Läste om din förlossning på familjeliv. Så hemskt att du inte fick ta del av dessa minnen då hon föddes. Kan inte ens föreställa mig den känsla....som inte fick sin plats...
Jag kan inte skryta om någon "toppförlossning" själv. Men det går inte att jämföra med det som hänt dig.
Önskar er alla lycka och tycker att ni har en superfin dotter!!

//Kram från Anita

Såna människor gillar jag!


091024

Jaha då va de helg igen.
Tycker att veckorna bara springer i väg.
Elvira blir större och större och det händer nya saker hela tiden :)
Underbart!

I går va vi hemma hos Anna Stefan och Linnea.
Dom bjöd på god mat, dricka och massa skitsnack under kvällens gång :)
Är så roligt att umgås med dom!!

I kväll ska Elvira vara hos mormor och morfar, mamma och pappa ska ut och partaja lite i kväll.
Händer ju inte så ofta längre.
Vi skulle egentligen gått ut den sjunde.
Men det verkar som att det blir operation den veckan, så får ha roligt nu i stället :)

I går fyllde lillebror Linus 22.
Så i morgon ska de bli kanlas för honom.
Ska bli roligt :)
Han ska få sig en present som kan behövas i lägenhet :)

Nä om man ska lägga upp lite bilder på vår prinsessa och sen börja göra sig klar :)

Ha en trevlig lördag alla!




091013

Då va det en ny vecka igen.
Den började med feber och förkylning.
För mig och Elvira, Linus har klarat sig, men är hemma för att ta hand om lilla snäckan då ja har noll ork över.
Tack gode gud för jag har honom!

Min pappa fick veta förra veckan att ett antal skulle bli varslade från ikanobanken och ett antal skall förflyttas till Lund.
Han blev en av dom som skall jobba i Lund!
Är såå glad för hans skull.
Tänk vilken utmaning att jobba där.
Och jag tror han kommer trivas superbra!!

Jag har verkligen världens bästa Mamma och Pappa och jag vet inte vad jag skulel gjort utan dom!


I morgon hoppas jag Elvira kan gå till dagis igen.
Hon är fortfarande lite ledsen där, men jag hoppas verkligen det går över snart.
Gör ont i mammas hjärta när man går därifrån när hon är ledsen.









091010

Länge sen jag skrev, igen...
Men hinner knappt längre, det är mycket att fixa med.

I går blev vår prinsessa 14 månader.
Jag vet inte riktigt vart tiden har taigt vägen.
Har gått galet fort, och det har hänt väldigt väldigt mycket under dessa månader.

I går va de en lite konstig dag, eller de är det alltid när hon bli en månad äldre.
Jag tänker tillbaka.
Vid den här tiden för 14 månader sen va Elvira ungefär ett halvt dygn.
Och jag hade då inte sett vårt nyfödda barn.
Jag låg på intensiven, och Elvira på Neonatalen.
Tänk att man missade hela den häftiga upplevelsen med att föda barn.
Allt togs ifrån mig på bara en minut.
Ett par minuter efter hon va född va jag fortfarande nersövd, Elvira på neo och Linus väntade på besked, att få veta om allt gick bra, om vi klarat oss...
Min familj va inringda från sjukhuset och va på väg in!
Täner inte dra hela historien igen men tycker den nionde varje månad är väldigt lustig, 080809 är en dag jag ALDRIG kommer att komma i håg.
Att inte få höra Elvira skrika när hon föds, och att känna glädjetårarna komma för att vi fått världens finaste tjej.
Hela dom sju första dagarna på sjukhuset är väldigt suddiga, vet de saker Linus berättat, men inte mycket mer.
Allt är som en enda dimma.
Kommer inte ens ihåg hur Elvira lät första gången hon skrek.
Första tiden hemma va me väldigt lustig, hade nog inte riktigt förstått hur allt gått till.
Och det har jag nog inte ens i dag.
Vet inte om jag någonsin kommer göra de!

Men i dag är vi fruktansvärt lyckliga, varje gång jag ser Elvira värmer de i hjärtat.
Hon och Linus är det bästa jag har, och det bästa jag någonsin haft.

Jag vill aldrig vara med om de som hände 080809 en gång till.
Eller jo att få barn såklart, men Aldrig på de viset!